Ja, Freja är nu borta. Sen 2 veckor tillbaka. Vissa dagar tänker jag på henne precis hela tiden. Ibland bara då och då..De är tomt som fan, fast Kvikk tar så stor plats. Han är ju uppi hela tiden och tar väldigt mkt tid, så han lättar nog sorgen lite.. Ger mig annat att tänka på..
De känns hela tiden som att hon kan komma trippandes från bädden, att jag skymtar hennes mjuka vita päls, eller att jag nästan hör henne.. Lilla hjärtat, så många fna år tillsammans och nu är hon borta. Känns faktiskt helt jävla sjukt. ;( Känner mig förjävligt elak som bestämmde att hon skulle få somna in, fast jag Egentligen Vet att det var det enda rätta och nu känns de som jag borde låtit henne somna redan i somras när vi fick reda på om spondylosen.. Man ska inte vara egoistisk, man har ett ansvar för djuret man håller i fångenskap.

Bilderna är från hennes näst sista dag. Ser ganska pigg ut på bilderna ändå..

I morrn halv 11 har vi tid hos veterinären. Då ska Freja få somna in. De känns så jävla jävligt. Ja har gråtit precis hela dagen idag, och allt känns skit. Ja vill bara ringa och avboka, tänker hela tiden att vi struntar i det, att hon kan få va kvar ett tag till. Känns som ja typ kommer dö med henne. Min älskade fina ulltuss..
Men det är de enda rätta, de är dags nu. Hon är snart 12 år, jag har ändå gett henne 8,5 år mer än hon egentligen fick. Och hon har haft de bra, hon har sprungit lös, ätit gott, legat i soffan, lekt, spårat, tränat, åkt sin älskade bil, följt med precis överallt, jämt. Hon har blivit älskad mer än många andra hundar. Vår bebis. Min bästa vän.
Men dagen kommer ju för alla, och i morrn är den här för henne. Hon förtjänar inte ett liv med smärta och värk, hon är inte ämnad att va stel, trött och loj. Freja vill jag minnas som den hund hon va, en hund med fart och fläkt. En hund med mkt spring i tassarna och mkt jakt, som stack iväg så man fick skrika sig hes och sen kom tillbaka trippande som om inget hänt. En hund man faktiskt kunde bli så arg på så man fick ont i huvet, bara för att hon egentligen va så himla lydig så hon vet precis vad man får göra och inte.
Älskar henne så de gör ont.

Ja nu har jag börjat för träningsdagbok till Kvikken, vilket går bra, bara jag kommer håg att skriva ibland. De va ju jättebra att se vilka mål man strävar mot, hur man ska nå dit och hur det går.
Just nu tränar vi mest på att få tvätten längre in i masknen, snabba lägganden, ställanden, lite utställningsträning inför kommande helg och mkt inkallning.

I helgen ska vi ju på dubbelutställning, Sveg p ålördag och Ljusdal på söndag. De ska bl kul men jag är sjukt nervös redan. =)

Nu är valpkursen slut, det har varit jätteroligt och nyttigt och jag är så stolt över Kvikken..

Och Freja har börjat lite smått med viltspår, vlket hon är ruggigt duktig på. Och hon som typ aldrig viftar på svansen, när hon får tag i klöven går den som en propeller. =) Så himla kul att se..

Jag är snart klar med plugget nu, har bara Ledarkap och organisation kvar, sen är jag arbetslös. Hualigen. Ont i magen varje dag nu för hur de ska bli.. Har snart ansökan till skolan i värmland klar, s förhopningsvis börjar jag där i januari.. Håller alla tummar. =)