Jag kom ju på lösningen till Frejas överskottsenergi/övertaggning/överlycklighet på agilitypanen som för att hon drar iväg från mig. Spår. Funkade asbra att spåra med henne ett tag innan vi tränade agility.
Så, i söndags var vi iväg och la ett spår, kanske 200m i snårig och jävlig terräng, med fler vinklar och det blev lite snirkligt. Gav henne säkert 7m lina, och hon skötte sig galant!
Väl nere på planen var hon en gudinna! Hon va snabb som en vessla, tighta svängar, ett väldigt sug på hindren.. Ja, allt va bara så bra! Kändes som vi aldrig kört så bra! Sa till å med till Roberth på kvällen att ja fasen funderade på att starta henne på tävling. Önskar att någon filmat, då det visade sig bli vårt sista pass..
På måndagen lekte Freja med Kvikk, vilket hon började med på typ torsdagen innan, hon låg och sprattlade på asfalten utanför här. Lugnt och sansat, men dom busade rejält. Plötsligt gnäller hon till och tittar bakåt, va som stel.. Sa åt henne att nu fick de vara slut med bus om dom ska göra illa sig. Sa att hon skulle gå in på plats, vilket hon gjorde. Då syntes det inget. Grejade väl lite inne här när jag ser att hon inte ligger på platsen, och av nån anledning går jag och kollar vart hon är. Då ligger hon i vår säng, vilket hon aldrig gör annars. Varken får eller vill. Säger åt henne att gå på plats, vilket hon gör, och jag ser inget konstigt.
Går ut och hämtar några gardinstänger, och när jag kommer in är hon borta igen. Ropar att hon ska gå på plats, och släpper ner gardinstängerna i golvet. När hon kommer travande ser hon vettskrämd ut. Hon skakar! Sätter mig med henne på golvet, klappar och pratar lugnande, för jag trodde jag skrämt henne med skramlandet... Det hjälper inte. Då hon är stel som tusan och bara darrar så förstår jag att hon har ont..
Ringer direkt veterinären (eller ja, många veterinärer, men det är ju jävla semestertider, så det gick inte få tid nånstans) men får ingen tid fören kl 8 dagen efter hos Eira.. På kvällen lugnar hon sig betydligt, men är fortfarande väldigt stel och vill bara ut till bilen.
På morgonen är hon mkt bättre, men inte alls bra.Veterinären undersöker henne och röntgar, vilket visar spondylos på 2 kotor i ryggen, ung ovanför flanken. Det är utskott på kotorna, mot varandra, vilket klämmer nerverna därimellan. Typ benpålagringar. Detta gör tydligen hemskt ont, och har enl veterinären pågått under många år. Nu har det väl gått så långt att det inte går att dölja. Lilla älsklingen, hon har aldrig visat något förut..
Dessa utskott kan växa ihop, men det är inte säkert, isf blir det som en steloperation, och det slutar göra ont. Hon är iaf ordinerad smärtstillande (mest troligt resten av sitt liv) och vila. Hon får bara gå lugna promenader på mjuka underlag. Möjligen, om ett tag och om hon svarar bra på smärtlindringen, så kan hon kanske få springa lite och så. Men agilityn är ett minne blott. :(
Men jag vet inte hur man ska kunna hålla denna hund lugn. Hon blir ju helt förtvivlad när jag åker iväg med Kvikk, lämnar jag henne i bilen blir hon ännu ledsnare när vi går iväg. Mjukt underlag innebär ju skog osv, vilket hon tycker är jättekul, så hon studsar omkring och gör rivare, trots kort koppel.
Igår åkte vi till Arådalen för en minifjälltur med min syster, hennes man och barn och min pappa. Såklart tar jag ju med doggarna. Kvikk flög ju över mossa och ris i glädjerus, och ville hela tiden vara först! Han älskar att vara i skog och mark! Försökte bära honom bitvis även om vi inte gick särskillt långt, men det är inte helt lätt med en valp som vägen 10 kg nu, och som inte känner att han är trött så han försöker sprattla sig loss.. Men skam den som ger sig.. Har branog ont i min ena arm nu. =)
Freja hade oxå askul, trots sitt korta koppel, gjorde lekinviter till Kvikken, rusningar, studsade som en kanin och ville oxå gå först.. Gav till slut upp och lät henne hållas. Hon var ju så glad!
Det var sjukt mkt mygg, dom bet ju nte pga myggmedel, men dom kom in i näsa, ögon och mun, det var som stra moln runt oss.. Har aldrig sett ngt liknande! Ingen av dom andra heller... Så jag fick skynda mig upp med tältet när vi kom fram så jag fick hundarna under tak. Vid det laget var Kvikken trött så han somnade efter en stund. Var tyvärr tvungen att väcka honom efter en stund för att ge kvällsmat, och så strosade han omkring ute och grejade med barnen, men plötsligt var han borta! Då har han krypit tillbaka in i tältet och somnat, ahhahaha! Tröttisen. Klockan var mkt och det hade vart många intryck för lillen.
Kvikk sov hela natten, enda till kl 8! Han har aldrig sovit en hel natt förut. Kan bero lite på att han sov extra gott på mattes arm, vilket han inte får hemma. Fick tvinga ut han på morgonkissen. Har aldrig hänt.
Freja däremot darrade igen, hon hade ont. Skit. Men efter morgonmedicin och mat och inbäddning i filt var hon tillbax! Lite lugnare än dagen innan, men hade inte ont.
Så, nu vet jag att hon får ont av att gå an på det där viset, men ska jag hindra henne från att ha roligt?! Vad blir det för liv?! Ska jag låta henne hållas(inom vissa gränser) och det får vara värt att hon får ont...? Har ju lovat mig att jag inte ska va egoistisk när dagen kommer då hon inte har ett riktigt liv längre. Som det är just nu, är hon som vanligt!
Ska utvärdera med vet på fredag, så får vi se om hon ska ha annan medicin eller om det funkar såhär...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar