På jobbet behandlas man som en i gänget vart man än jobbar, som en av inventarierna, en som har lite koll. Stort ansvar får man ta å man e verkligen betrodd.
Privat e de lite tvärtom. Skulle tro att vissa ser på en som ett oförståndigt barn, som inte kan eller vet nånting. Ja kan säga en grej, å om dom ens hör de så får man ett mummlande jaha till svar. Säger nån annan samma sak, ja då e de en jävla aha-upplevelse. De e ganska tydligt att man inte e betrodd där iaf.
Kanske märks att ja e lite less å irriterad idag. Med rätta oxå. Ibland önskar ja att ja kunde skriva namn å va lite utförligare, men då har ja snabbt skottpengar på mitt huve.
Published with Blogger-droid v1.7.4
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar